Ja, den frågan har jag fått av flera olika personer de senaste dagarna. I helgen märkte jag att Tinka inte alls var sig själv. Min mest matglada kanin tog endast några tuggor utav pelletsen och gick sedan och satte sig i ett hörn. Ovanpå det så verkade hon tappat i rang, eller hur man ska säga. Tinka bor tillsammans med sin dotter och son och hon är den som de andra flyttar sig för - fram tills för några dagar sedan.

 

När jag väl valde att sätta Tinka för sig själv hade jag en kanin som tappat otroligt mycket muskler. Hon kändes tunn, inte farligt mager men hon hade inte samma muskelmassa över rygg och bakben som jag är van vid att hon har. 

 

Tinka ville inte alls äta och vad värre var, hon bajsade ingenting. Som alltid har jag Critical Care hemma så det blev att ge henne det i spruta samt minifom (motverkar gaser). Detta är alltid det jag sätter in direkt då jag märker att kaninen ifråga inte vill äta. Det tillsammans med massage kan göra underverk. Hela natten höll vi på, mata, massera, mata, massera och däremellan någon timmes sömn. Vanligtvis brukar jag märka en skillnad relativt fort men med Tinka fanns det en sak som oroade mig rejält - magsäcken kändes väldigt spänd och stor. Därför vågade jag heller inte ge allt för mycket critical care med risk för magsäcksöverfyllnad.

 

Jag ringer till veterinären så snart de öppnar och ber om en tid. Inga tider finns att få så säger att jag kommer ändå - akut. Inte alla har den lyxen som jag, att ha en av landets bästa kaninveterinärer på rimligt avstånd. Så, det var bara till att rusa till bussen så gott det gick med tansportburen och kanin.

 

Väl framme blir det över en timmes väntan och jag får reda på att "min" veterinär inte är där just den dagen. Tack och lov så är hennes kollegor relativt insatta i behandlingen. Veterinären, Petra, känner igenom Tinka och föreslår behandlig för att få igång magen. På kliniken får Tinka smärtstillande, kramplösande och vätska och vi blir hemskickade med ordination om smärtlindring (metacam), kramplösande (pimperan) och mer minifom och critical care.

 

Vi får även en ny tid bokad till torsdag samma vecka för att få träffa Marianne. 

 

Väl hemma så är det bara att sätta igång behandligen. Det går relativt smidigt får jag ändå säga. Det som är lite jobbigt, framförallt på nätterna är att pimperan och minifom ska ges 30 minuter innan man ska ge mat, critical care. Så det blir inte mycket sömn men att se skillnad åt det bätttre hållet på Tinka väger upp mot sömnbristen.

 

Under dessa dagar kan jag säga man är en riktigt nörd som studerar kaninlortar i minsta detalj. Är de inte små? för stora? för hårda? för lösa? Ja ni hör själva, man är inte riktigt som man ska!

 

När torsdagen väl kommer så är Tinka bra på bättringsvägen. Hon äter nu självmant så har kunnat minska givasn av critical care. Dock tycker Tinka detta är riktigt gott vilket i detta fallet är positivt då man slipper det jobbiga momentet med att behöva tvinga.

 

Väl hos veterinären får vi träffa Marianne som vid en första anblick inte tycker hon är allt för mager. Är nog sällan problemet med kaniner hos veterinären, att de är magra, snarare tvärtom. Tinka får en ordentlig genomkoll av tänder då hon på måndagen vägrade öppna munnen för veterinären. Tänderna får bedömningen "U.A" det vill säga utan anmärkning. Topp!

Det tas även ett blodprov vilket visar levervärde - U.A, njurvärde U.A. Det enda som man kan se är att Tinka har en förhöjd andel vita blodkroppar. Med vidare diskussion med Marianne bestäms att vi avvaktar med att sätta in behandling. Det är en såpass låg andel att det kan tyda på att kroppen haft en infektion som den är i slutfasen med att lyckas bekämpa på egen hand.

 

Så ordination denna gång blir att fortsätta behandling och medicinering. Det kan ta tid innan magen är helt återställd men all förbättring är goda nyheter. 

 

 

Vi passade även på att ta prov för Encephalitozoon Cuniculi, förkortat EC. Detta är en parasit som kan ligga latent hos kaniner. MEd latent menas att kaninen kan ha parasiten men blir inte sjuk/visar inge sjukdomssymtom. EC är en väldigt svår sjukdom som kan ge hur många olika symtom som helst, allt från neurologiska störningar till njursvikt och andra symtom beroende på vilka organ parasiten angriper. Blir fostrat smittat i livmodern (att honan bär parasiten) så är ett vanligt symtom att kaninungen föd med katarakt (grumlig lins i ögat, starr).

 

Drömmen vore om alla testade avelsdjuren innan deras första kull för att på så sätt kunna minska en del av smittspridningen. Mer om E. cuniculi kan ni läsa om HÄR!

 

Tinka är fortfarande inte helt återställd men på bättringsvägen. Hon äter, dricker och bajsar betydligt mer nu än tidigare. För att hålla bättre koll på att hon får i sig näringen så blir hon nu vägd varannan dag. Vi väntar på provsvaret på E. Cuniculi testet och hoppas det visar negativt. 

 

Under hela denna tiden har Tinka för den otränade inte visat många symtom som tyder på att hon är sjuk. Hon har glansig och fin päls, och öppnar du buren så springer hon glatt ut. Nu har hon dessutom återfått aptiten men ändå....ja ändå vet jag ju att helt frisk, det är hon inte än!

 

 

//Sandra

 

 

Encephalitozoon Cuniculi - kaninmagazinet

Invärtes parasiter - veterinären.nu