bloglovin

Champion Nasse & Campino

Nasse och Campino är ett härligt syskonpar som sedan 2012 lever i par dygnet runt, året runt.
Campino blev kastrerad år 2010 då hon blev tjuvparad och vi ej vågade ta ungar på henne, eftersom hon var 3,5 år. De är födda 22 september 2006 och lever nu livet som pensionärer.

 

 
 
 

Nasse är en herre med energi och sådan enorm glädje. Han utstrålar sådan livsglädje var dag. Alltid nyfiken på vad som ska hända, och älskar att få komma ut o göra något, såsom promenad eller hoppning. Han i princip hänger på gallret så fort man visar sig i kaningården.
Han har varit med mig ut o tävlat hoppning sen han var runt ett halvår gammal och det har varut en fantastisk tid. Sådan styrka och vilja, söker hinder, hoppar allt och gör alltid sitt bästa. Han fick sin titel Champion efter att ha tagit 3 cert i längd. Hans personliga rekord är 210 cm som han hoppade på en tävling i Örebro för några år sen.
Vi har verkligen haft roligt tillsammans. Han har gång på gång chockat mig, med sin kapacitet och med sitt enormt stora hjärta. Många nervkittlande stunder! Många skratt, leenden!
Vi har haft svackor, han har varit sjuk och varit borta från banorna i flera månader, men vi har kämpat oss tillbaka.
Idag är han så pass gammal att orken inte riktigt finns för att hoppa i svår och elit, så han hoppar numera som veteran och jag ser verkligen fram emot den tiden med honom. Att bara få åka ut och lattja runt.
En grabb som ligger mig extra varmt om hjärtat!

 

 



Campino är en lugn tös som ibland påminner mig lite om Ior i Nalle Puh! Hon är lite sävlig, mellankolisk. Hon lever lite i sin egna värld. Väldigt social och väldigt go. Snäll rakt igenom, men nog kan hon ha humör, hon är ju trots allt hona. Efter att hon flyttade ihop med Nasse ser man allt mindre hennes osäkra sida som under åren förföljt henne och ibland gjort livet jobbigt för henne. Nu har hon hittat tryggheten och stödet i Nasse.
Även hon har ett förflutet på tävlingsbanorna, men pga att min syster inte tävlar sina längre, har Campino varit borta från banan nu. Under de år hon tävlade gick hon från att vara en osäker, tillbakadragen tös till att hoppa över startbommen med självsäkerheten lysande ur ögonen. På banan visste hon vad hon skulle göra, och det var verkligen en fröjd att se hennes lysande blick efter varje lopp.
Idag njuter hon av livet som pensionär. Skuttar runt i lagom mak, men kan ibland bjuda på några riktigt rejs med en hel del härliga glädjeskutt som inslag.

 

 
 



Med Nasse och Campino händer det alltid något spännande. De är så pigga och nyfikna på livet, trots att de med sina många år på nacken upplevt så mycket. Att ha dem skutta runt benen i stora hagen medan man gör rent burarna är något av det bästa både jag och dem vet! <3

 

 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback