Floras förflutna är och förblir en gåta. Hon hittades och fångades in av en tjej tidig sommar 2011. Då var hon förbannad, ohanterlig och gick knappt att röra vid. Minns tjejens desperata rop på hjälp i mejlet, att hon aldrig varit med om en kanin som varit såhär. Flora kom hit till gården i slutet av juni 2011. Det syntes på kroppen att hon var väldigt ung, inte över året.

 

 

Min första uppfattning av henne var att hon verkade vara väldigt inbunden, men det fanns en nyfikenhet hos henne som tog över ibland. Jag satte direkt igång med att hantera henne och nog kunde hon sprattla. Kloklippningen var ett helvete i början och jag har nog ett eller annat ärr efter hennes utbrott.
Tiden tickade på och jag började sakta men säkert se en förändring med Flora.

 

Idag har Flora krupit ur sitt skal och blommat ut till den fantastiska tös hon gömde undan från början. Nog finns det spår kvar och hon får små utbrott ibland, men jag antar att utan det skulle hon inte vara Flora för mig. Med tålamod och tid har Flora blivit en kanin som njuter av livet, som tryggt och harmoniskt söker kontakt med en.
Hon lärde sig snabbt att gå i sele och även att hoppa. Första året med henne på tävlingsbanan var spännande, fartfyllt och framgångsrikt. Hon slog folk med häpnad. Hon besitter en kapacitet som jag aldrig trott fanns under den där ytan. År 2012 blev hon och jag Svenska Mästare i längdhopp när hon enkelt flög över 220 cm.
Vår resa fortsätter varje dag. Vi tacklar nya situationer tillsammans och för var dag som går lär hon mig något nytt. Flora är perfekt på sitt alldeles egna sätt.

 

Hon har varit en utmaning, men det har varit värt allt slit, när man får så mycket tillbaka. En vän för livet!

 

/Linda