bloglovin

Linda Gustavsson

Hejsan!
Jag heter Linda Gustavsson, är 22 år gammal och sedan 2013 stolt medarbetare på sajten!

 
 


1997 fick jag, tillsammans med min syster, våra 2 första kaniner. Jag var då 6 år gammal, visste absolut ingenting om kaniner och var allvarligt talat livrädd för dem. Men trots det var det något med dem som fascinerade mig, som fick mig att fortsätta och jag har sen dess oavbrutet haft kaniner i mitt liv. Någon gång kring år 2004-2005 började jag bli nyfiken på det här med kaninhoppning, men det dröjde några år innan jag vågade mig på att tävla. 2007 blev jag medlem i Sörmlands Kaninhoppare och har sedan dess tävlat aktivt och sitter sen några år tillbaka även med i styrelsen.

 

 
 

Idag bor jag än så länge hemma, men drömmer och tittar efter mitt eget. Ett litet hus på landet där jag kan bygga de hägn och burar jag alltid drömt om att ha till mina långöron.
Idag har jag, 5 st kaniner, kan man väl säga. Min äldsta, Nasse går ihop med sin kastrerade syster Campino, som ägs av min syster, men som vi bestämt kommer flytta med mig när jag flyttar, så jag ser henne lite som min. Glader, Flora och Loui är de 3 andra härliga individerna som förgyller min vardag.
En liten hamstertös vid namn Lillemor finns också i huset. Social, framåt och otroligt go.

 

Övriga intressen är hästar; har tyvärr ingen egen häst, men hjälper till med en kompis islandshäst 2 dagar i veckan. Fotografering har varit ett växande intresse under många år, men har växt sig ännu starkare sen jag skaffade mig min första systemkamera 2011.
 
 
 
 
Djur har alltid varit en stor del av mitt liv, de har alltid funnits där, aldrig svikit och hjälpt mig igenom svåra perioder! Jag kan inte tänka mig ett liv utan dem. Jag lär mig mer och mer för var dag som går, man blir aldrig fullärd. Min dröm är att få dela med mig av all den information och alla de upplevelser och erfarenheter som jag lär mig genom åren, och att få hjälpa de djur som blir övergivna och bortglömda!
 
 
 
 
 
 
 
 

Glader hos veterinären!

Idag blev det att ringa veterinären om Gladers öga som envisats med att börja rinna igen. I påskas började höger öga rinna helt plötsligt o jag uppsökte veterinär som skrev ut ögonsalva, men efter 1 veckas behandling märktes ingen skillnad. Blev att åka iväg till en annan veterinär som jag innan haft förtroende för. Syrran åkte med honom o kom hem med Baytril, antibiotika som är bredspektra o alltså tar allt, även de bra bakterierna. Veterinären hade bara kollat på honom o sagt att det var en kronisk infektion i tårkanalen. Alltså ingen undersökning, så jag var riktigt besviken och ville inte ge antibiotikan med den föga undersökningen, så jag tvättade o höll rent med koksaltlösning och såg till att det var så torrt det bara gick under ögat. Efter några veckor slutade ögat rinna och har inte varit något problem mer under hela sommaren o början av hösten, men för ca 1 vecka sen började det rinna igen. Hade is i magen o tänkte att jag gör som förra gången, men idag såg ögat inte alls bra ut. Hade runnit  massor och nu kisade och knep han med ögat. Rött o irriterat och svullet i ögonvrån och i blinkhinnan.

Fick en tid på Vettris i Nyköping hos Sofie kl. 15.30. Där gjorde hon en grundlig undersökning. 
Började med att färga ögat för att utesluta ev. skada på hornhinnan. Ingen skada! Gav lokalbedövning i ögat för att lyfta på blinkhinnan o se så det inte låg nått där bakom o skavde. Jätteintressant, då jag inte hade en aning om att man kunde göra så! Men inget där heller. Då började Sofie (veterinären) prata om tänderna, så det blev att göra ett lite kaninpaket av Glader (linda in i handduk) och så kollade hon med otoskop, men allt såg fint ut, men så började vi prata om tandrötter o bölder, så då fick det bli röntgen. De började prata om lugnande, men ja sa nej det behövs inte o de hade ju redan sett hur cool Glader var, så de gick in med honom på röntgen o kom ut förvånade hur lätt det gick. :) Inget konstigt på röntgenbilderna, tandrötterna såg raka o fina ut, jämna o allt. Där pustade jag ut, var livrädd för att det skulle vara nått med rötterna, för då visste jag vad enda utvägen var. Usch, vågar inte ens tänka tanken igen. Började då prata om stopp i tårkanalen så då blev det att ge lokalbedövning i ögat igen o så försöka spola tårkanalen, men efter mycket letande så fick vi ge upp. Hittade inte ingången till tårkanalen, troligen pga att han var så svullen i ögonvrån o i blinkhinnan.
Sofie fick lyssna på hjärta o lungor också när vi ändå var där. Hon blev förvånad över att för första gången kunna höra hjärtat på en kanin som kommit in till dem, för de flesta är så uppstressade o flåsiga så då hörs bara andningen. Fick beröm för mitt lugn o att det var därför allt gick så lätt, han blev aldrig uppjagad. <3
Sofie ville ju inte skicka mig därifrån utan någon behandling, och någon typ av inflammation är det den här gången, för han är svullen och väldigt röd i slemmhinnan. Så antibiotika i form av en liten tablett i 10 dagar+ ögonsalva (Chloromycetin) 2 ggr/dag i 7 dagar. Gav honom redan ikväll o han är ju bara för fantastisk min Glader. <3 Stoppade in tabletten i mungipan o först ploppade den ut, men andra gången så tuggade han upp den så duktigt. <3 Lite a-fil på det så inte magen ska balla ur. Och jag frågade veterinären om man kunde ge a-fil, för jag hört att kaniner är laktosintoleranta, men hon hade nyligen varit på en föreläsning där de just tipsat om a-fil när man ger antibiotika. Blir magen i alla fall i obalans får det bli Fiberplex eller Zoolac, en probiotika som återställen den naturliga balansen i tarmen. 
Håll tummarna nu för att Glader blir bra! <3 

Flora- upphittad kanin!

För 2 år sen, i början av sommaren hittades Flora skuttandes lös, och fångades in av en tjej. Ingen ägare dök upp och upphittaren kunde tyvärr inte behålla henne så hon kontaktade mig, då hon visste att jag sökte en kanin som verkligen behövde ett hem. I mitten av juni 2011 åkte tjejen personligen hit till mig och lämnade Flora. :) 
Flora är en utav allt för många kaniner som släpps ut när någon tröttnat på den. När man skaffar ett djur har man ett ansvar för en levande individ, och det innebär inte att man släpper ut den när den inte duger längre. 
Flora var arg, inbunden och svår att hantera när hon kom hit. Att ta upp henne ur buren innebar att man fick hämta henne längst in i buren och på vägen ut hann man bli rejält riven, men jag bara gjorde det jag skulle, bet ihop för de ordentlia riv jag fick. Efter bara några dagar märktes stor skillnad. Hon började komma fram, speciellt vid fodring, det blev en positiv stund för henne. Ute i hagen var hon i sin egna värld o släppte verkligen inte in mig, men jag satt där i hagen o bara fanns där. 

 
Jag visste absolut ingenting om henne och jag tror att det var en utav de orsaker som gjorde att jag kunde jobba med henne, utan någon underliggande rädsla för vad hon kunde göra. Med en trygg och målinriktad känsla fick jag Flora att lita på mig, vi kunde så småningom ta oss igenom sånna vardagliga sysslor som att bli upplyft, nedsatt, kloklippning, kolla tänder utan att hon sprattlade! 
Jag började introducera selen och så småningom hinder, och efter det har allt bara flytit på. Hagen är det bästa hon vet, där kan hon härja omkring precis som hon vill. Hon är social och framåt, ja vissa dagar glömmer jag bort hur inbunden hon var från början. Idag ser jag bara en tös som blommat ut till fullo! 
Under de 2 år hon varit här har hon inte bara tagit stormkliv framåt i sin mentala utveckling utan även tagit tävlingsbanorna med storm. Vinst efter vinst, pinne efter pinne och avslutade år 2012 med en storslam! Mitt allra första SM och Flora går o vinner Minimästerskapet och blir dessutom Svensk Mästare i längd när hon klarar 220 cm lekande lätt! <3 
 
 
Flora är den som startat mitt intresse för just hemlösa kaniner, och speciellt "problemkaniner". Många kaniner får inte ens en chans, utan anses som "sjuka i huvudet" eller nån annan dum bortförklaring för att avliva dem. Jag säger inte att alla kaniner går att ändra på, men med tid och tålamod kan man uträtta underverk och du kan en dag stå med en kanin som är helt i balans o harmoni! 

Torkade växter!

Igår jobbade jag hela dagen, och eftersom det är så pass kallt ute nu så fick kaninerna sitta inne. Väl hemma vid straxt efter 19 så gick jag ut o tränade lite hoppning med busarna. :) Har en hoppbana och ordentlig belysning, så även när mörkret anlänt kan jag träna. :) 


Det var ett gäng pigga niner, men alla skötte sig toppen! :) Flora tränade elit i bana för första gången och hon fullkomligt flög. :D Ska bli spännande att debutera henner på lördag. 
Efter hoppning o lite fritt skuttande som de ville så fick alla proppfyllda höhäckar och dessutom hade jag fått ett spännande paket med posten. Massa torkat smaskens från zooplus.dk. Kan starkt rekommendera många av de torkade växterna därifrån. Bra värden och dessutom väldigt uppskattat av kaninerna! 

 

Tävling 28 september!

I lördags var det åter igen dags för mig och mina busar att åka o tävla. :) Min gamla Nasse fick vara hemma, då vi skulle hoppa på matta och det tycker han är blää. ;) Så han fick busa runt i hagen hemma med syster Campino, eftersom min syster var hemma. 
Att åka o tävla är något av det bästa jag vet. Inte bara för att få se utvecklingen kaninerna gör, utan också för att man har turen att vara medlem i en otroligt härlig klubb, Sörmlands Kaninhoppare. Man välkomnas med öppna armar, ingen dömmer en, alla är bara så kärvänliga och sådär härligt flummiga. :) 
Denna dag tävlade vi i krokig bana, vi hade väldigt litet utrymme, så hindren stod ganska nära o det var många ställen där hinder som inte skulle hoppas just då var frästande för kaninerna. Men toppenbra träning för de som ska åka på SM i februari nästa år, för då har vi inte så stor yta att röra oss på heller. 
Först ut av mina var Flora, i svår klass. Redan på framhoppningen kände jag hur otroligt taggad, fokuserad och sökande hon var. :) Väl inne på banan fortsatte hon på samma sätt. Hon flög fram och för första gången på detta tävlingsår samarbetade vi till hundra. Det var en magisk känsla, att komma i mål på väldigt bra tid och bara ynka 2 fel. :D 


Final fick vi också hoppa och där var hon precis lika lysande som bara hon kan vara! En otrolig glöd som smittade av sig på mig. :) 2 små fel även där, men det räckte till vinst och uppflyttningspinne, vilket resulterade i att hon blev elitklassad i krok. :O :D Så på lördag, 5 oktober, gör vi vår första elitstart i bana tillsammans. <3 
Näst ut var min lilla sprallis, Glader. Han är lite nervösare, tar in mycket mer av allt runt omkring och reagerar på mer saker... väldigt tveksam på framhoppningen till en början, det här med matta är de ju verkligen inte vana vid. 
Men till slut lossnade det och han fullkomligt flög över på framhoppningen. :D Väl inne på banan svek självförtroendet lite och han blev för tveksam. Mycket putt på bommar, men i övrigt försökte han verkligen. Vi kom i mål på hela 8 fel, men så är det ibland. Kan inte vara på topp jämt. ;) Glader gjorde vad han kände att han kunde denna dag, så jag är såå nöjd med gubben min. <3 

 
Sen var det bara Loui kvar, i medelsvår klass. Bara hans andra start i medel, kom jag på efteråt. ;) Han var lite nervig och hade lite för mycket energi efter att ha suttit inne dagen innan. Men han lyssnar så otroligt mycket, så när han stressar upp sig ber jag honom bara att stanna så kan vi liksom börja om från början. Han gjorde ett jättefint grundlopp på 4 fel, varav alla bara var pet. Vi fick dessutom hoppa final, vilket var toppen, för då var han betydligt säkrare. Ett jättefint felfritt lopp! :D Sååå stolt, och vilken otrolig kapacitet han besitter! :D <3 

 
Grymt nöjd med ännu en underbar tävling! :) Avslutar med en bild nedan som verkligen visar vilken otrolig samhörighet vi känner med varandra, unga som gamla! Vi är som en stor familj dessa dagar! 

 
 / Linda Gustavsson