Start Mollycoddle, "Molly"
Molly är en av de personligaste och viljestarkaste kaninerna jag någonsin träffat. Kanske beror det på att hon är den första kaninen jag spenderar såhär mycket tid med, eller så är hon helt enkelt en kanin med mycket som försiggår mellan de långa öronen!
Molly föddes 4 April 2012 hemma hos Caroline och Pierre på Kolartorpets kaninuppfödning utanför Uppsala. Hennes mamma heter Rödluvan, en reslig, tysk hona med bra päls, och hennes pappa heter Bjarne, den riktiga nalle-typen som fått 95 poäng i exteriörbedömning. Min första kanin, King, hade i mars fått somna in efter en tids sjukdom och jag ville inte bara köpa en ”ny kanin” hur som helst, King hade betytt enormt mycket för mig. Så fick jag se en annons på facebook som Caroline hade lagt upp med en bild på fyra små, röda kaninungar. De såg så himla pigga och underbara ut där de satt samlade, och det sa klick. Det hade jag aldrig trott kunde hända genom en bild på det viset! Jag mailade Caroline och avtalade att jag skulle få köpa en fin liten hona på Alingsåsutställningen i Juli, så att Skåningen och Uppsalabon’ kunde mötas någorlunda på mitten. Sagt och gjort, på den årliga (och underbara) utställningen i Alingsås möttes vi och jag fick min lilla tös i famnen.
Foto: Kolartorpet
Molly bor numera under min loftsäng i en stor bur där hon spenderar tid när jag inte är hemma. När jag är det så springer hon lös i mitt rum, något hon nästan alltid har klarat väldigt bra då hon varit rumsren från start. Fick dock kastrera henne i november då hon från och med ”tonårsperioden” började skvätta ner väggarna med kiss. Då var hon allt annat än rumsren!
Redan från början märkte man att Molly var lite spänd när det kom till nya saker, allt från ljud och lukter till nya hanteringsmoment. Det värsta har försvunnit allt eftersom att vi lärt känna varandra, men än är det något man får komma ihåg och jobba med när det kommer till denna lilla stumpan. Utöver det nervösa elementet är hon genomsnäll, nyfiken och älskar godsaker. Hon är en riktig energibomb, vilket ofta leder till att hon skuttar omkring väldigt mycket när jag släpper ut henne, vilket leder till att hon sen blir väldigt trött och smälter ner på marken för en tupplur. Bästa myset är nosryggskli och bästa godiset är morotsblast!
Jag nämnde att jag kastrerat Molly och just det är det många som frågar om. Molly var väldigt stressad och stissig när hon brunstade, det var som att hon aldrig fick ro. Dessutom skvätte hon ner de vita väggarna här hemma, vilket reducerade hennes tid utanför buren. När jag dessutom vägde in att en kastrering räddar kaninen från den allt för vanliga cancern i livmodern så blev valet självklart. Jag bor 10 minuter från Fågelkliniken, en av Sveriges bästa veterinärklinker, så Molly var i trygga händer. Sedan kastreringen har Molly blivit mindre stressad och helt enkelt stabilare i psyket. Ångar aldrig mitt val!
Varje dag släpps Molly ut minst 1 timme, men de flesta dagar står burdörren öppen från 4 till drygt 9. Ute i mitt rum finns mattor så att hon inte halkar omkring, pinnar, gnagleksaker, tunnel och såklart möbler att springa bakom, runt och under. Dessutom har jag designat en leklåda där Molly kan gräva, bita, slita och gömma sig. Helt enkelt göra sådant som Molly tycker om.
Utöver vardagsbuset så tränar vi trick med hjälp av klickermetoden, och Molly är väldigt duktig på att lära sig när matte tar sig tid. Dessutom har jag ställt ut henne innan kastreringen. Då Molly hade svårt att komma upp i vuxenvikt fick hon aldrig mer än 93 poäng, men jag tror att det skulle gå bättre idag om hon fick ställas ut. I vår ska vi ersätta utställningarna med hoppning, något Molly visade vilja och talang för redan som liten!
Nu känner ni min älskade prinsessa lite bättre! Är ni sugna på en underbar Sachsengold är det bara att höra av sig, jag kan ge er kontaktuppgifter till uppfödare. Nu vill Molly ha mat, och en trogen tjänare måste lyda (i alla fall när det är dags för kvällsmat)!
/ Emma Almquist
Jumjum
Jum & Pjamasen
Sandra Magnusson
Hej alla kaninintresserade!
Mitt namn är Sandra Magnusson. Då jag är lite nojig över att bli gammal så låt oss säga att min ålder är ”tidlös”. Jag har fått förtroendet att bli medarbetare här på kaninmagazinet, en blogg jag själv tycker är fantastiskt bra om man vill lära sig mer om kaniner.
Jag med vår hund Casper som liten valp
Djur har funnits i mitt liv sedan jag tjatade mig till min första hamster vid 6års ålder. Hade min mamma vetat då vad hon vet nu så tror jag aldrig hon gått med på det. Efter hamster har jag haft marsvin, degus, fiskar, katt, hund, höns och foderhäst. Även kaniner har funnits sedan tidig ålder men blev först ett brinnande intresse för mig runt årsskiftet 2004/2005.
Blandade bilder på några mina underbara långöron!Uppe f.v: Sandy, Enya, Happy. Nere f.v: Yla, burkompisarna Trassel och Ronja
En vän frågade mig en kväll i mellandagarna om jag ville följa med och se kaninhoppning. Ska jag erkänna var min första reaktion ”du skämtar?”. Men icke. Sen den gången var jag fast och idag 7år senare så är kaninerna och kaninhoppning en stor del av mitt liv. Jag har innan dess även sysslat lite med kaninutställning och avel av renrasiga dvärgvädurar.
Just nu är jag studerande och bor tillsammans med 7st kaniner på 25kvm. Lite trångt kan tyckas men jag skulle inte vilja byta ut det mot allt i världen! De är alla av hoppsläkt och är med mig och tävlar aktivt. Vill du veta mer om dem så skutta gärna in och titta på min hemsida: http://www.kyrkelidens.kaniner.se. Det finns även en längre artikel om min uppfödning här på sajten för den som är intresserad.
Kaniner är som sagt ett stort intresse och jag försöker suga in all kunskap jag kommer över. Jag har turen att fått läsa mycket avel, beteende och genetik i min utbildning, ämnen jag tycker är otroligt intressanta och roliga!
Emma Almquist
Hejhopp,
mitt namn är Emma Almquist, jag är 17 år och medarbetare här på kaninmagazinet.
Mitt första ordentliga möte med kaniner var på St Hangården i Lund när jag var 10 år gammal. St Hansgården är en fritidsgård fylld med djur och permakultur för barn i åk 4-6, och den dagen jag började där så såddes drömmen om en egen kanin. Jag passade de äldre barnens kaniner och att leka uppe i det stora fritidshuset blev det aldrig så mycket av, varje eftermiddag spenderades i ”djurhuset”. Den 21 oktober 2005 blev min dröm sann, en vit blåögd dvärgvädur med stamtavla köptes in på en utställning i Malmö. Sedan dess har mitt liv kretsat kring kaniner och allt som har med dem att göra.
Numera har jag kanin hemma men jag fortfarande ordförande för ”kanin-klubben” på St: Hansgården. Jag hjälper de yngre barnen med deras kaninproblem och med jämna mellanrum utför jag och en kompis en hälsokontroll av alla 35 kaninerna. Utöver kaninerna så hjälper jag även till med gårdens får, getter, katter och höns. Djuren är alla lika fina och speciella, var sig de väger 1- eller 90kg.
(th) St: Hansgården (tv) King, bild från 2010
Så till en mer utförlig beskrivning av King, jordens finaste påg. Egentligen siktade jag på en större kanin, gärna ovanlig. Fuchs, som många idag endast ser som ett pälsslag, och Hotot var mina favoriter. Men det blev en vit blåögd dvärgvädur. En liten, väldigt vanlig ras men en väldigt speciell kanin. Redan under resan hem visste jag att King var den snällaste lille killen på jorden. Han satt lugnt och fint i min famn hela vägen hem (vi hade glömt transportbur). Sedan dess har vi varit på utställningar över hela landet, jagat lamm och haft det otroligt roligt tillsammans. I början av mars 2012 såg jag på min lille kille att han trots mediciner inte mådde bra och tyckte att livet var jobbigt. Precis innan han fick sprutan slickade han på hela min hand, som för att säga att han var redo.
Molly, 3 månader gammal
Molly hittade jag på en facebooksida där man kan lägga ut annonser på renrasiga kaniner med SKAF stamtavla. De gånger jag sett Sachsengolds på utställningar hade jag fascinerats av den vackra, eldiga färgen och när jag såg annonsen med de små orangea bebisarna på sa det klick direkt, på ett sätt jag inte trodde var möjligt via en bild. Sedan spenderade jag några månader med att maila med uppfödaren, Caroline på Kolartorpet, och planera inköp inför att för första gången ha kanin hemma, inomhus. På Alingsåsutställningen i juli 2012 köpte jag henne äntligen och nu busar hon omkring här hemma, mitt lilla charmtroll.
Förutom Molly har jag även en hamster vid namn Knut som jag övertog när han var 4-7 månader gammal, hans bakgrund är lite smått osäker. Väldigt härlig individ nu när han blivit trygg med mig, älskar att upptäcka och mysa!
Flera gånger om året ställer jag ut några kaniner som jag "halväger". Ibland hjälper jag till att bära kaniner till domarbordet, ibland är jag fotograf till kaninuppfödaren. På grund av mitt stora utställningsintresse och mitt farande i Sverige för att vara med så mycket som möjligt så kommer ni få läsa om en hel del av mina utställningsäventyr.
Kaninutställningar är ett av mina största intressen
Framtidsplanerna för mig är att fortsätta lära mig ännu mer om kaniner, ställa ut så mycket jag kan och försöka påverka kaninsverige så att vi får en bättre kaninhållning. I ett längre perspektiv är planerna att bedriva ett omplaceringshem för mindre djur, samt bedriva uppfödning av utrotningshotade lantraser i liten skala tillsammans med en vän. Jag vill uppenbarligen inte fortsätta bo i stan utan har drömmar om att flytta ut en bit på landet för att ge djuren lite mer svängrum. Men först tänker jag efter min naturutbildning på gymnasiet läsa etologi och djurskydd på SLU och sedan vidareutbilda mig i etologi på en mer advancerad nivå.
Hoppas ni tycker om kaninmagazinet och att ni lär er nått nytt, för om det är nått jag lärt mig under min tid som kaninägare så är det att man aldrig någonsin är fullärd!
Kram Emma Almquist, aka
”Hobbymupp” på dayviews och kanin.ifokus
