Molly är en av de personligaste och viljestarkaste kaninerna jag någonsin träffat. Kanske beror det på att hon är den första kaninen jag spenderar såhär mycket tid med, eller så är hon helt enkelt en kanin med mycket som försiggår mellan de långa öronen!

Molly föddes 4 April 2012 hemma hos Caroline och Pierre på Kolartorpets kaninuppfödning utanför Uppsala. Hennes mamma heter Rödluvan, en reslig, tysk hona med bra päls, och hennes pappa heter Bjarne, den riktiga nalle-typen som fått 95 poäng i exteriörbedömning. Min första kanin, King, hade i mars fått somna in efter en tids sjukdom och jag ville inte bara köpa en ”ny kanin” hur som helst, King hade betytt enormt mycket för mig. Så fick jag se en annons på facebook som Caroline hade lagt upp med en bild på fyra små, röda kaninungar. De såg så himla pigga och underbara ut där de satt samlade, och det sa klick. Det hade jag aldrig trott kunde hända genom en bild på det viset! Jag mailade Caroline och avtalade att jag skulle få köpa en fin liten hona på Alingsåsutställningen i Juli, så att Skåningen och Uppsalabon’ kunde mötas någorlunda på mitten. Sagt och gjort, på den årliga (och underbara) utställningen i Alingsås möttes vi och jag fick min lilla tös i famnen.

Foto: Kolartorpet

Molly bor numera under min loftsäng i en stor bur där hon spenderar tid när jag inte är hemma. När jag är det så springer hon lös i mitt rum, något hon nästan alltid har klarat väldigt bra då hon varit rumsren från start. Fick dock kastrera henne i november då hon från och med ”tonårsperioden” började skvätta ner väggarna med kiss. Då var hon allt annat än rumsren!

Redan från början märkte man att Molly var lite spänd när det kom till nya saker, allt från ljud och lukter till nya hanteringsmoment. Det värsta har försvunnit allt eftersom att vi lärt känna varandra, men än är det något man får komma ihåg och jobba med när det kommer till denna lilla stumpan. Utöver det nervösa elementet är hon genomsnäll, nyfiken och älskar godsaker. Hon är en riktig energibomb, vilket ofta leder till att hon skuttar omkring väldigt mycket när jag släpper ut henne, vilket leder till att hon sen blir väldigt trött och smälter ner på marken för en tupplur. Bästa myset är nosryggskli och bästa godiset är morotsblast!

Jag nämnde att jag kastrerat Molly och just det är det många som frågar om. Molly var väldigt stressad och stissig när hon brunstade, det var som att hon aldrig fick ro. Dessutom skvätte hon ner de vita väggarna här hemma, vilket reducerade hennes tid utanför buren. När jag dessutom vägde in att en kastrering räddar kaninen från den allt för vanliga cancern i livmodern så blev valet självklart. Jag bor 10 minuter från Fågelkliniken, en av Sveriges bästa veterinärklinker, så Molly var i trygga händer. Sedan kastreringen har Molly blivit mindre stressad och helt enkelt stabilare i psyket. Ångar aldrig mitt val!

Varje dag släpps Molly ut minst 1 timme, men de flesta dagar står burdörren öppen från 4 till drygt 9. Ute i mitt rum finns mattor så att hon inte halkar omkring, pinnar, gnagleksaker, tunnel och såklart möbler att springa bakom, runt och under. Dessutom har jag designat en leklåda där Molly kan gräva, bita, slita och gömma sig. Helt enkelt göra sådant som Molly tycker om.

Utöver vardagsbuset så tränar vi trick med hjälp av klickermetoden, och Molly är väldigt duktig på att lära sig när matte tar sig tid. Dessutom har jag ställt ut henne innan kastreringen. Då Molly hade svårt att komma upp i vuxenvikt fick hon aldrig mer än 93 poäng, men jag tror att det skulle gå bättre idag om hon fick ställas ut. I vår ska vi ersätta utställningarna med hoppning, något Molly visade vilja och talang för redan som liten!

Nu känner ni min älskade prinsessa lite bättre! Är ni sugna på en underbar Sachsengold är det bara att höra av sig, jag kan ge er kontaktuppgifter till uppfödare. Nu vill Molly ha mat, och en trogen tjänare måste lyda (i alla fall när det är dags för kvällsmat)!

/ Emma Almquist